Beskrivningar

Har tänkt på en sak. Oftast när jag beskriver personer i noveller så beskriver jag dem som vackra och perfekta. Men jag har aldrig beskrivit någon ful och oduglig. Inte på samma sätt. Bara personer som tycker att dem är odugliga, när dem egentligen inte är det.
Nu ska jag prova en sak. Först ska jag beskriva en underbar person som man inte vill släppa taget om. Sen ska jag beskriva en person man bara vill bort ifrån så fort som möjligt. Här kommer den vackra beskrivningen:

Hans ögon var blåa som safir, och jag kunde inte sluta kolla på dem. Aldrig någonsin hade jag sett något så vackert. Att han var lika mänsklig som jag kändes inte rätt. Hans rörelser var graciösa och hans leende fick mig att smälta. Hur gjorde han? Hur gjorde han sig så perfekt?


Blev en ganska kort beskrivning, men den blev bra.
           
   Nu till den fula, det här blir kul...

Jag kände att han iakttog mig. Varför kunde han inte sluta stirra?! Jag fick lust att bara skrika rakt ut åt honom.
Till slut vände jag mig om och såg in i hans ögon. De hade någon grå trist färg, och såg tråkiga ut. Hela han såg på något sätt tråkig ut! Jag fick lust att springa till Antarktis eller något. Allt för att slippa honom.


Nej, det blev inte kul. Mycket roligare att beskriva vackra perfekta människor. Då vet jag det. Och den vackra beskrivningen blev mycket bättre också. Mer realistisk på något sätt.

Nu ska jag.... Nej jag vet inte. Måste kolla vad kaninerna vill... Bye!