Tragisk novell

Den saknade

Jag saknar dig, mer än du någonsin kan föreställa dig. Jag saknar ditt sätt att prata med mig på, jag saknar ljudet av din underbara röst. Nu när du inte längre finns i min närhet, så känner jag mig alldeles tom.

Allt vi brukade göra tillsammans, det får jag nu göra ensam. Jag minns när jag visade dig ”Blåsiga klippan” första gången. Den är ingenting utan dig, det blåser inte ens lika mycket där nu. Det är som om allt annat har stannat upp. Och det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Du var den som lärde mig känna mig själv. Du var den som lärde mig att älska. Du var den som fick mig att uppskatta livet. Nu får jag lära mig resten själv, och det är inte alltid enkelt. Speciellt inte när man har två tvillingar att se efter. Det var synd att du aldrig fick träffa dem. Jag döpte en av dem efter dig, och den andra efter en vän, jag är säker på att du vet vem. De har hört mycket om dig. Om vad du gjorde för mig. Det står jag i evig tacksamhetsskuld för, men jag vet inte hur jag ska tacka dig nu.

Det händer rätt ofta att jag frågar hur jag ska ta mig vidare i livet. Men det ända svaret jag får är ”Du har ju oss” eller ”Slösa inte mer tid på det där”, men de ska veta att jag kan slösa hur mycket tid som helst på dig, vare sig jag ser dig eller inte.

Du har varit nära döden många gånger, fler än vanligt. Men alla gånger har du överlevt, alla gånger förutom en. Den onödigaste. De flesta tror att du tog självmord. Men jag vet att det var något annat. Jag vet exakt vad som hände. Men det är något mellan oss.

Jag kollar på halsbandet jag gav dig på din födelsedag, du skulle ha burit det i graven.

Du vet platsen vi upptäckte, där jag träffade mina föräldrar. Jag vill att vi möts där. Kanske tar jag med mig tvillingarna också.

Vissa tycker jag är larvig, som står här varje kväll och talar till dig. Än har du inte gett mig något svar. Men jag vet, att när du känner dig redo, kommer du ge mig ett tecken. Jag har ingen aning om hur, du gör alltid så oväntade saker. Men du kommer på något sätt bevisa för mig att du lyssnar på allt jag säger varje kväll.

Det vet jag.

Din ögonsten

I den här novellen har jag inte nämnt några namn. Det är för att ni själva får bestämma vilka det handlar om. Jag har heller inte gjort det helt klart om hur personen dog, det får ni också bestämma själva.

Jag tänker inte berätta vilka det handlar om egentligen, det är tankar som får stanna i mitt huvud.